Genrebegreppet . en forsknings?versikt Per Ledin Rapport nr 2 ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren F?rord Den h?r uppsatsen ger en ?versikt ?ver olika genreteorier, en ?versikt som ska kunna anv?ndas inom projektet Svensk sakprosa. Uppsatsen bygger p? ett kapitel ur min avhandling Arbetarnes ?r denna tidning (1995), n?rmare best?mt kapitel 2, ?Genreteori?. Avhandlingskapitlet har reviderats och kompletterats och anpassats till projektets fr?gest?llningar. Bland annat har synpunkter som kom fram p? ett projektseminarium d?r uppsatsen diskuterades inarbetats. Stockholm i mars 1996 Per Ledin 2 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Inneh?ll Inledning 4 Litteraturvetenskapliga perspektiv 5 Perspektiv inom filmvetenskap och masskommunikationsforskning 7 Spr?kvetenskap 9 F?rs?k till avgr?nsning av genrebegreppet 26 Slutsatser f?r projektet 31 Litteratur 35 3 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Inledning Genre ?r idag n?got av ett modebegrepp. Det har under de senaste decennierna uppst?tt en livaktig diskussion kring genrebegreppet inom en rad discipliner. F?r en spr?kvetare (som jag ?r) kan moderna genreteorier vara tilltalande p? s? s?tt att de lyfter fram det sociala momentet i texter. Det ?kande intresset f?r genre inom spr?kvetenskapen ser jag som en del av det som brukar kallas ?the social turn of linguistics?. Genrebegreppet ?r en m?jlig f?rmedlande l?nk mellan textuella och sociala f?rh?llanden. Genreanalyser tenderar ocks? att fokusera texthelheter snarare ?n enskilda spr?kliga drag. Genreintresset har f?rt med sig att texten (och inte meningen eller satsen) blivit ett centralt analysobjekt. Det finns sk?l att n?rmare fundera p? genrebegreppet, inte minst som det, liksom m?nga modebegrepp, ?r diffust ? det finns en rad ?verlappande och konkurrerande genreteorier. Denna uppsats har det allm?nna syftet att ge en ?versikt ?ver olika genreteorier. ?versikten har inga anspr?k p? att vara helt?ckande (se Swales 1990 f?r en god ?versikt ur ett spr?kvetenskapligt perspektiv och Hauptmeier 1987 f?r en god ?versikt ur ett litteraturvetenskapligt perspektiv). Jag koncentrerar mig p? spr?kvetenskapliga teorier men ber?r inledningsvis ?ven genreperspektiv inom andra discipliner. Å·ÖÞ±­ÔÚÏßÂòÇò_Å·ÖÞ±­Í¶×¢ÍøÕ¾ÍƼö@s?versikten utg?r fr?n skriftliga genrer och texter. Jag tar inte st?llning till i vilken m?n resonemangen kan ?verf?ras p? talade texter. Ett mer specifikt syfte ?r att knyta forsknings?versikten till projektet Svensk sakprosa. Projektet syftar till att skriva den svenska sakprosans historia fr?n 1750 fram till v?ra dagar. Det ska h?llas samman av en gemensam teoriram och genrebegreppet skulle kunna ing? i den ramen. Som p?pekas i den f?rsta projektrapporten ?r dock ?genrebegreppet i sig sj?lvt diffust och glider samman med andra begrepp som diskurs och texttyp? (Svensson m.fl. 1996:30). F?rhoppningsvis kan uppsatsen bidra till att g?ra genrebegreppet n?got mindre diffust. Jag kommer ocks? att diskutera fr?gan om och i s? fall hur genrebegreppet ?r relevant f?r projektet. Detta behandlas i det avslutande avsnittet. 4 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Litteraturvetenskapliga perspektiv Det ?r inom litteraturvetenskapen som genrebegreppet traditionellt har sin hemvist. D?r har genrer f?rst?tts som ett givet, statiskt system som bygger p? tre grundformer eller grundgenrer, lyrik, dramatik och epik (jfr Ryan 1981, Hauptmeier 1987, Todorov 1990). Grundformerna ses som naturgivna och d?rmed ahistoriska. Historiska genrer anv?nds sedan f?r att klassificera texter utifr?n deras gemensamma spr?kliga drag. B?de grundformerna och de historiska genrerna utm?rks allts? av givna egenskaper. Exempel p? lyriska genrer ?r ballad och sonett, exempel p? dramatiska genrer ?r komedi och tragedi, exempel p? episka genrer ?r roman och novell. M?let med genreanalyserna blir att klassificera och gruppera texter, i synnerhet texter fr?n svunna tider. Denna genresyn har ifr?gasatts av m?nga (jfr Schmidt 1987). Den statiska genresynen har allt mer ?vergetts, och man framh?ller att genre ?r en kulturbunden och f?r?nderlig institution. Denna relativisering av genrebegreppet uttrycks elegant av Todorov: To persist in paying attention to genres may seem to be in vain if not anachronistic pastime today. We all know that genres used to exist: in the good old days of classicism there were ballads, odes, sonnets, tragedies, and comedies; but do these exist today? (1990:13) Svaret p? Todorovs fr?ga ?r f?rst?s att genrer existerar. Och en ?terkommande tanke ?r att de existerar som institutioner. T.ex. menar Wellek & Warren att genre ?r ?en institution som kyrkan, universitetet eller staten? (1967:216). Tanken utvecklas av Todorov: In a given society, the recurrence of certain discursive properties is institutionalized, and individual texts are produced and perceived in relation to the norm constituted by the codification [...] It is because genres exist as an institution that they function as ?horizons of expectation? for readers and as ?models of writing? for authors (1990:17f) Som alla andra institutioner ?r genrer kulturbundna och f?r?nderliga. I en given epok finns ett visst genresystem som st?r i relation till den dominerande ideologin. Todorov menar att ?genres bring to light the constitutive features of the society to which they belong? (1990:19). Av citaten framg?r att Todorov t?nker sig att genrer fungerar som n?got slags tankem?nster: de utg?r ?skrivmodeller? och ?tolkningshori 5 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren sonter?. Skriv-och l?sstrategierna ?r relaterade till spr?kliga drag. Todorov exemplifierar med en icke-litter?r genre, vetenskapliga texter. En vetenskaplig text ?excludes as a matter of principle any reference to the first and second persons of the verb, along with the use of tenses other than the present? (1990:10). H?r tycks mig b?de Todorovs genreavgr?nsning och spr?kliga karakteristik tveksam. Vetenskapen rymmer mer ?n en genre. Tempusv?xlingar har viktiga funktioner i vetenskapliga genrer, och f?rsta och andra personens pronomen ?r inte ot?nkbara. Todorov tycks inte g?ra n?gon tydlig skillnad p? konvention och kommunikation. Genrekonventionerna best?r av en upps?ttning spr?kliga drag som spr?kbrukarna sj?lvklart anv?nder i alla genretexter. Med en s?dan genresyn blir det sv?rt att f?rklara att genretexter f?r?ndras ?ver tid. Ett annat genreteoretiskt problem ?r att det alltid g?r att hitta n?gon spr?klig egenskap som ?r gemensam f?r tv? texter, vilket g?r att texterna skulle kunna f?ras till samma genre. H?r har Todorov en l?sning. Han framh?ller att genre bara ska anv?ndas om de klasser av texter som historiskt sett har uppfattats s?. Med andra ord f?r genrebeteckningarna avg?ra vilka genrer som finns (1990:17). En genre ?r helt enkelt det som samh?llsmedlemmarna anser vara en genre. 6 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Perspektiv inom filmvetenskap och masskommunikationsforskning Neale ?r filmvetare och intresserar sig f?r genre i ett historiskt perspektiv. Enligt Neale ?r bristen i de flesta genreanalyser att they tend to stress the repetitive, ?stereotypical? aspects of genres, setting aside the differences within and between them in order to provide themselves with a stable corpus, and in order to substantiate their underlying premise: that the reasons for the popularity and longevity of genres are relatively uniform, as are [...] the genres themselves, the meanings they convey, and the culture (or ideology) that underpins them. While it may be the case that repetition is important, it is also the case [...] that variation and change are crucial. (1980:65) Neale st?r f?r en mer dynamisk genresyn ?n Todorov: genrer pr?glas inte bara av repetition, utan minst lika mycket av variation och f?r?ndring. Genrer best?r av f?rv?ntningssystem som g?r att olika element i filmer blir meningsfulla och begripliga f?r publiken. F?r att komma ?t vilka f?rv?ntningssystem som publiken aktiverar ?r det n?dv?ndigt att utg? fr?n filmindustrins och massmedias genrebeteckningar. Neale menar att beteckningarna erbjuder ?virtually the only available evidence for a historical study of the array of genres in circulation, or of the ways in which individual films have been generically percieved at any point in time? (1980:52). Neale urskiljer sedan tre huvuds?tt att f?rst? genrehistoria. Det f?rsta syns?ttet bygger p? v?xtmetaforer; d?r antar man att genrer v?xer fram, f?r en blomstring och sedan vissnar. I det andra syns?ttet utvecklas genrer mot en stel formalism. Neales huvudkritik mot de h?r syns?tten ?r att de ser genrer som isolerade f?reteelser, som utvecklas helt mekaniskt utan kontakt med det omgivande samh?llet. Det mest fruktbara syns?ttet finner han hos de ryska formalisterna, som bland annat utvecklat en teori om dominanten. I en viss genre eller f?r den delen ett visst genresystem dominerar vissa element. Detektivgenren kan t.ex. t?nkas utm?rkas av ?suspense, narrative digression and hermeneutic delay? (1980:66). Neale understryker samtidigt att de dominerande elementen inte beh?ver vara exklusiva element, som bara f?rekommer i en viss genre. Elementen kan tv?rtom finnas i alla genrer i ett visst genresystem. Po?ngen ?r att ele 7 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren menten har en ?vergripande, organiserande uppgift i den genre d?r de ?r dominerande. Inom masskommunikationsforskningen har Palmer (1990) diskuterat genre. Palmer sammanfattar genredebatten i ett antal fr?gor. Den f?rsta fr?gan r?r huruvida det alltid ?r m?jligt att kategorisera en text i en best?md genre. Palmer svarar nej, och ger ?vertygande exempel p? hur en och samma text kan klassificeras i flera genrer. Den andra fr?gan ?r besl?ktad med den f?rsta: Vilken niv? eller dimension i texten ?r det som g?r att den upplevs och kategoriseras som tillh?rig en genre snarare ?n en annan? Palmer utg?r h?r fr?n det traditionella litteraturvetenskapliga syns?ttet att en genre konstitueras av givna egenskaper. Med h?nvisning till Platon diskuterar han om genrer kan definieras pragmatiskt efter ?udsigelsesm?ssige eller illokution?re tr?k? eller inneh?llsligt efter tematiska f?rh?llanden (1990:8). Han noterar att de definitioner som f?ljer kan bli godtyckliga samtidigt som t.ex. inneh?llsliga aspekter som kan vara viktiga f?rsvinner vid en pragmatisk definition. Slutsatsen blir d?rf?r att ?genre altid er en funktion af flere, samtidige tekstdimensioner? (1990:11). Den tredje fr?gan lyder: F?ljer genretillh?righet av inneboende drag i texter eller ?r det n?got som snarare tillskrivs texter? H?r diskuterar Palmer genre som f?rv?ntningshorisonter, som s?tt att uppfatta och kategorisera den sociala verkligheten. Han menar att genre till st?rsta delen definieras av faktorer som ligger utanf?r texten. Palmer sammanfattar sin artikel s?: Genre er ikke en statisk kategori, men en dynamisk social proces, der direkte p?virker l?serens eller seerens opfattelse af en tekst. Genre refererer til flere samtidige dimensioner i og uden for teksten, og begrebet kan derfor ikke definieres entydigt. Alligevel er det et uundv?rligt analytisk redskab til at forst?, hvordan vi alle sammen opfatter tekster. (1990:16) B?da forskarna tar allts? avst?nd fr?n traditionella genreanalyser, d?r genre anv?nds f?r att klassificera texter utifr?n p? f?rhand givna drag. De betonar att genrer ?r dynamiska. Neale visar att en och samma film kan ?l?sas? olika beroende p? vilken genretillh?righet den tillskrivs, och Palmer g?r klart att en text kan tillh?ra flera genrer samtidigt. 8 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Spr?kvetenskap I den internationella spr?kvetenskapliga forskningen ?r genre idag ett b?de centralt och omstritt begrepp. Jag kommer att behandla genrebegreppet inom n?gra spr?kvetenskapliga teoribildningar, framf?r allt den amerikanska retorikforskningen och den kritiska diskursanalysen. Nu finns det ju ocks? andra begrepp som tar sikte p? spr?klig variation och spr?kliga konventioner, t.ex. texttyp, register och diskurs. F?r att b?ttre belysa genrebegreppet kommer jag ?ven att ber?ra dessa begrepp, inte minst i ett avsnitt om Hallidays sociosemiotiska teori. Avsnittet inleds med en distinktion mellan genre och texttyp, varefter genrebegreppets st?llning inom svensk spr?kvetenskap behandlas. Genre och texttyp En viktig distinktion ?r den mellan genrer och texttyper. Den kan beskrivas som en skillnad mellan sociokulturella och spr?kligt-universella kategorier eller en skillnad mellan spr?kbrukarnas klassificeringar och vetenskapliga klassificeringar. Att genrer ?r n?got som spr?kbrukarna faktiskt anv?nder understryks av t.ex. S?derberg (1994:143), som framh?ller att genreklassificeringar ?i h?g grad baseras p? prototypuppfattningar vad betr?ffar referenten? medan texttyper urskiljs ?genom definitionsm?ssiga egenskaper?. Med texttyp f?rknippas en ?vetenskaplig kategorisering, baserad p? analytiska modeller av t.ex. litter?rt eller textlingvistiskt slag?. Det mest k?nda texttypologierna inom textlingvistiken har f?reslagits av Werlich (1976) och Longacre (1983). Werlich r?knar med fem texttyper: descriptive, narrative, expository, argumentative och instructive, och Longacre med fyra: narrative, procedural, behavioural och expository. En texttyp definieras av spr?kinterna funktioner i texten, ofta dess semantiskt-funktionella uppbyggnad p? en abstrakt niv?. Longacre anv?nder tv? parametrar f?r att etablera sina texttyper, agentorientering (agent orientation) och sammanh?llen tidsf?ljd (contingent temporal succession). N?r parametrarna korsas uppst?r t.ex. den ber?ttande (narrativa) texttypen med s?rdragen +agentorientering och +sammanh?llen tidsf?ljd. Dvs. en ber?ttelse har en huvudperson och ett kronologiskt 9 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren f?rlopp. Detta ser Longacre som en djupstruktur som kodas i vissa spr?kliga kategorier, som f?rsta och tredje personens pronomen och dynamiska verb. Longacres djupstrukturer kallas ibland f?r genrer (jfr Smith 1985). Detta menar jag vara olyckligt. En textklassificering efter definitionsm?ssiga spr?kinterna funktioner b?r h?llas is?r fr?n en genreklassificering, som har en sociokulturell grund. En genreklassificering utg?r bl.a. fr?n texters sociala funktioner i olika sammanhang. Det ?r t.ex. uppenbart att den ber?ttande texttypen kan anv?ndas f?r skilda sociala funktioner, f?r att argumentera, underh?lla, informera etc. Det ?r ocks? uppenbart att en text i en viss genre kan inneh?lla en eller flera texttyper och att olika genrer kan inneh?lla samma texttyp. Ser vi p? journalistiska genrer ?r det t?nkbart att t.ex. den deskriptiva texttypen i olika utstr?ckning f?rekommer i alla genrer. Man kan ocks? relatera genrer till vilken texttyp som dominerar. En nyhet ?r d? typiskt narrativ medan genrerna ledare, ins?ndare och debattartikel typiskt ?r argumentativa. Svensk spr?kvetenskap Inom svensk spr?kvetenskap har genrer diskuterats ganska lite. Genre n?mns t.ex. inte i den modell f?r spr?k- och samh?llsutveckling som f?reslagits av Teleman (1985). I modellen ses kommunikationsm?nster som den felande och f?rmedlande l?nken mellan spr?k och samh?lle. Det inneb?r enkelt uttryckt att det avg?rande f?r spr?kutvecklingen ?r vem som har m?jlighet att tala med vem och hur. Detta f?refaller mig vara ett rimligt antagande, men det ?r fullt m?jligt att se en genre just som ett kommunikationsm?nster. I den m?n genrer anv?nds vetenskapligt fungerar de som f?rklaringshypoteser f?r spr?kvariation. I de grammatiska stilanalyser som dominerat svensk textforskning anv?nds genre som en oberoende variabel som antas orsaka spr?klig variation (jfr t.ex. Westman 1974, Strand 1984, Svensson 1993). Utg?ngspunkten f?r de grammatiska stilanalyserna ?r en given upps?ttning grammatiska variabler, vilkas frekvenser ber?knas i en stor korpus. Korpusen etableras huvudsakligen intuitivt, utan n?gon genreteori. Genre anv?nds dock f?r att f?rklara resultaten. T.ex. kan skillnader i ordklassfrekvenser f?rklaras med att genren varierar, s? att t.ex. nyheter har en l?gre substantivandel ?n samh?llsinformerande broschyrer. N?gon djupare f?rklaring eller tolkning av den spr?kliga variationen ?r 10 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren dock sv?r att n? i den h?r traditionen, bland annat eftersom genrebegreppet inte diskuteras eller problematiseras. En likartad anv?ndning av genre finns i det stora fackspr?ksprojekt som letts av Gunnarsson och som utg?r fr?n en allm?n distinktion mellan vetenskap och popul?rvetenskap (se t.ex. Melander 1991 och Gunnarsson 1994 f?r resultat fr?n projektet). Projektet ?r till stor del inriktat p? att utveckla modeller f?r olika typer av kognitiva textanalyser, men Gunnarsson diskuterar vid n?gra tillf?llen genre (1987:84f, 1989:10f). ?ven J?rgensen (1984) har kort kommenterat genre, som han framh?ller som ett viktigt begrepp vid studier av spr?kutveckling. G?r vi till den kvalitativa stilistiken finns enstaka uttalanden om genre. Askeberg tar fasta p? genrebegreppets normativa karakt?r och p?pekar att en viktig forskningsuppgift m?ste vara att klarl?gga den ?viktiga roll, som m?nstertyper, genrer och rena klich?er spelar inom alla spr?ksituationer? (1963:80). En liknande genresyn finns i Cassirers still?robok, d?r t.ex. de stildrag som anses utm?rka sportartiklar listas, s?som termer, smeknamn, f?rkortningar, krigsmetaforer och k?nsloladdade ord (1986:29). Teleman och Wieselgren vill inte anv?nda genrebegreppet. De konstaterar bara att det varken finns ?tre eller fem eller tjugo stilarter utan snarare lika m?nga stilar som det finns spr?ksituationer? (1970:35). Sammantaget tycks den kvalitativa stilistiken utg? en normativ och ganska sn?vt spr?klig syn p? genre. En genre eller en stilart antas konstitueras av en given upps?ttning spr?kdrag som h?r ihop med en viss spr?ksituation. Ett problem med en s?dan syn blir att vissa genretexter kan sakna s? gott som alla de spr?kdrag som fr?n b?rjan skulle konstituera genren. D? blir det om?jligt att p? spr?kliga grunder diskriminera mellan texter fr?n skilda genrer. En utf?rligare behandling av genrebegreppet, liksom av texttypologier, finns i Hellspong & Ledin (1997). Utifr?n fr?gan hur brukstexter kan delas in i olika kategorier g?rs en principiell skillnad mellan renodlade texttypologier och genreindelningar. En texttypologisk beskrivning bygger p? definitionsm?ssiga egenskaper, den ?r baserad p? ett antal givna kritierier. Kritierierna kan vara utomspr?kliga, s?som medium, funktion, f?rfattare, publik etc., eller inomspr?kliga. Utifr?n inomspr?kliga kriterier etableras fyra spr?kliga texttyper, n?mligen ber?ttande, beskrivande, argumenterande och utredande framst?llning. En texttypologi ses som en utpr?glat teoretisk konstruktion. I en texttypologi uppst?r textsorterna som en konsekvens av att vissa klassificeringsprinciper renodlas. Detta kontrasteras mot en genreindelning, 11 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren som utg?r fr?n de beteckningar p? texter som redan finns i v?rt allm?nna spr?kbruk. Genrer f?ruts?tts vara n?got som spr?kbrukarna anv?nder. En genreindelning blir inte lika systematisk som en regelr?tt texttypologi, eftersom vi som spr?kbrukare anv?nder en rad olika kriterier f?r att s?rskilja olika texter. Po?ngen med en genreindelning ?r att man f?r en naturlig anknytning mellan olika textsorter och verksamheter och att indelningen speglar de distinktioner som m?nniskor faktiskt g?r inom ett textsamfund. Det typiska f?r en genre ?r enligt Hellspong & Ledin att den ?r knuten till en viss situation som bildar utg?ngspunkten eller ramen f?r dess anv?ndning. Genre ?r ocks? ett normativt begrepp i s? m?tta den pekar p? ett m?nster f?r hur texter inom ett viss verksamhet ska utformas och tillhandah?ller regler f?r deras bed?mning. En historisk vinkling av genrebegreppet finns hos S?derberg (1994), som diskuterar fornsvenska genrebeteckningar. Medeltida texter har tidigare klassificerats anakronistiskt utifr?n nutida genrebeteckningar, och S?derbergs syfte ?r att visa vilka genrebeteckningar som anv?ndes av d?tidens spr?kbrukare. Hon betonar att genreuppfattningar baseras p? prototypf?rest?llningar. Genre som textnorm En omfattande genreteori finns hos Berge (1990, 1993a, 1993b), som h?r hemma inom vad han kallar sociotextologin. Det speciella hos Berge ?r textnormbegreppet. En genre ?r enligt honom en varaktig upps?ttning textnormer. Textnormerna ?r f?rknippade med konventionella f?rv?ntningar p? hur texter ska anv?ndas och utformas. Textnormer f?rklarar dels att ett budskap ?verhuvudtaget f?r textstatus, dels att texter kan vara mer eller mindre v?l utformade. Den som bryter mot textnormerna riskerar ? som vid alla normbrott ? sociala sanktioner; texten kan r?knas som d?lig eller i extremfallet som en icke-text. En principiell skillnad g?rs p? textnormer och grammatiska normer. Textnormer ?r relaterade till kommunikativa m?l och p? s? vis mer kontextk?nsliga ?n grammatiska normer: Normer innenfor grammatikken konstituerer det vi kaller et spr?k, f.eks. skriftspr?ket ?tysk?, eller dialekten ?gotlandsk? [...] Tekstnormer konstituerer derimot ikke ulike spr?k, men ulike genrer. De skal prinsipielt kunne utf?res med hvilket som helst spr?k [...] Tekstnormenes endringer vil [...] i betydelig h?yere 12 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren grad enn n?r det gjelder spr?knormenes endringer, v?re determinert av de m?l normsystemet brukes som middel til ? n?. (1990:52f) Blir samh?llsmedlemmarna oense om m?len skapas normkonflikter och d?rmed utrymme f?r textf?r?ndringar. I princip kan normkonflikter leda till tre resultat (1993b). F?r det f?rsta kan flera textnormer accepteras som m?ladekvata, vilket leder till st?rre variation i normsystemet. F?r det andra kan vissa textnormer v?ljas bort, vilket leder till mindre variation. F?r det tredje kan ett nytt normsystem skapas. Textnormerna fungerar ocks? som medel f?r textstrukturering. Genre kommer fr?mst till uttryck i en viss textstruktur och ?r mer indirekt relaterat till stil. Det ?r v?rt att p?peka att Berges textnormbegrepp ?r vitt. Textnormer ? eller genrer ? ?r inte bara relaterade till textutformningen, de f?rankrar ocks? texter i olika situationer och g?r texterna till (mer eller mindre goda) redskap f?r gemensamt handlande och t?nkande. Berges textnormbegrepp har anv?nts ocks? av andra forskare. T.ex. ser Vagle m.fl. (1993:270) genre som ?et sterkt og forholdsvis bestandig sett tekstnormer?. De viktigaste textnormerna reglerar textens ?vergripande uppbyggnad och kallas f?r genrescheman. Ett genreschema ?r ?den skjematiske formen som organiserer det globale innholdet i en tekst? (1993:193). Vagle m.fl. anv?nder ocks? termen spr?kregister f?r textnormer som reglerar olika spr?kliga val (se avsnittet om Halliday nedan f?r en diskussion av registerbegreppet). Amerikansk retorikforskning En forskningsinriktning med stort intresse f?r genrebegreppet ?r den amerikanska retorikforskningen, rhetorical studies. Denna forskningsinriktning har intresserat sig f?r s?rskilt akademiska genrer i ett pedagogiskt syfte, dvs. f?r att f?rb?ttra skrivundervisningen, ett forskningsintresse som ibland ocks? betecknas ESP (English for Special Purposes). Att l?ra sig akademiska genrer ses som n?dv?ndigt f?r att insocialiseras i vetenskapssamh?llet. En firad uppsats har skrivits av Miller (1984). ?ven Miller g?r upp med den traditionella litteraturvetenskapliga genresynen, som ju bygger p? att klassificera historiska texter utifr?n givna egenskaper. Hon framh?ller att genrer ber?r v?rt vardagliga kommunikativa beteende: To consider as potential genres such homely discourse as the letter of recommendation, the user manual, the progress report, the ransom note, the lecture, and the white paper, as well as the euology, the apologia, the inaugural, 13 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren the public proceeding, and the sermon, is not to trivialize the study of genres; it is to take seriously the rhetoric in which we are immersed and the situations in which we find ourselves. (1984:155) Miller ser genre som ett mikrosociologiskt begrepp; genrer ?r en del av de sociala handlingar och praktiker vi engageras oss i. Grunden f?r att en genre uppst?r ?r att en situation uppfattas som ?terkommande och d?rmed ger upphov till likartade retoriska strategier. Miller po?ngterar att det som ?terkommer inte n?dv?ndigtvis ?r en materiell situation, utan en socialt konstruerad situation, som intersubjektivt uppfattas som ?terkommande. Millers tankar ?terkommer hos bl.a. Berkenkotter & Huckin (1993), som framh?ller situatedness som utm?rkande f?r genrer. Genrer ?r inb?ddade i v?rt vardags- och yrkesliv; de utg?r en form av situated cognition, av ett t?nkande som forts?tter att utvecklas allt eftersom vi deltar i olika aktiviteter. Berkenkotter & Huckin lyfter fram ett insiderperspektiv; f?r att fullt ut f?rst? en genre m?ste vi sj?lva delta i de aktiviteter som genren ?r inb?ddad i, n?got som g?r fallstudier till en utm?rkt metod i genreanalyser. En po?ng gentemot Miller ?r att situationer inte ?terkommer p? exakt samma s?tt. Genrer framst?lls som dynamiska, som en f?rmedlande l?nk mellan ?terkommande situationella egenskaper och egenskaper som ?r unika f?r en viss situation. Nya kommunikativa behov s?tter genrekonventionerna under press. F?r att beskriva hur en upps?ttning genrer fungerar inom en social gemenskap anv?nds inom den amerikanska retorikforskningen begreppet diskursgemenskap (discourse community). Begreppet har lanserats av Swales (1990) och anv?nds bl.a. f?r att f?rklara hur genrekonventioner signalerar de sociala v?rden och ideologier som finns inom en social gemenskap. F?renklat uttryckt ?r en diskursgemenskap en social grupp som har gemensamma m?l och som ?ger en upps?ttning genrer som i mycket best?mmer villkoren f?r kommunikationen. En arbetsplats ?r typiskt en diskursgemenskap; ett mer extremt exempel p? en diskursgemenskap ?r den frim?rksklubb i Hong Kong som Swales ?r medlem i. N?got som skiljer en diskursgemenskap fr?n m?nga andra sociala grupperingar ?r att den rekryterar sina medlemmar genom tr?ning och inte genom f?dsel. F?r att bli medlem m?ste man bl.a. skaffa sig en erforderlig genrekompetens. Swales g?r po?ngen att den upps?ttning syften som betingar en genre k?nns igen av de etablerade medlemmarna i diskursgemenskapen, medan de kan vara helt ok?nda f?r icke-medlemmar. Och det ?r igenk?nningen av syften som g?r genren rationell och betingar dess konventioner. 14 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Genrens underliggande logik g?r att vi knyter f?rv?ntningar till textm?nster (schematic structure), inneh?ll och stil. Swales exemplifierar med aff?rskorrespondens, d?r tv? genrer ?r ??good news? letter? och ??bad news? letter?. Rationaliteten ? den underliggande logiken ? i good news letter baseras fr?mst p? att informationen ?r v?lkommen. Huvudbudskapet kan d?rf?r uttryckas tidigt i brevet och p? ett entusiastiskt s?tt. En annan del av rationaliteten ?r att kommunikationen kommer att forts?tta. I bad news letter d?remot, antas informationen vara ov?lkommen. Den m?ste d?rf?r formuleras s? att mottagaren inte hyser on?dig motvilja mot institutionen. Att brevet syftar till att avsluta kommunikationen p?verkar ocks? textutformningen. Swales framh?ller i sin definition av genre att genretillh?righet uppst?r genom att vi kan se en text som del av en social process med ett visst m?l. Genrer ?r ?communicative vehicles f?r the achievement of goals? (1990:46). Det privilegierade genrekriteriet ?r allts? syfte eller m?l. Ser vi n?rmare p? genrers textuella konsekvenser menar Swales som sagt att genren p?verkar textm?nster, inneh?ll och stil. En som jag ser det viktig tes ?r att texterna i en genre kan vara mer eller mindre prototypiska. Swales resonemang utg?r fr?n fr?gan vilka egenskaper texterna i en genre kan t?nkas dela. Svaret beror p? om man utg?r fr?n definitioner eller familjelikhet. Definitionssynen inneb?r att alla medlemmarna i en kategori unikt identifieras med en begr?nsad upps?ttning egenskaper. Som ordsemantiken har visat fungerar en s?dan syn bra p? sl?ktskapstermer men ?r sv?r att tilll?mpa p? andra ord. En kategori kan mycket v?l ha medlemmar som saknar m?nga typiska egenskaper. Med typisk humor citerar Swales en observation fr?n Armstrong, Gleitman & Gleitman (1983): ?It?s not at all hard to convince the man in the street that there are three-legged, tame, toothless albino tigers, that are tigers all the same? (1991:49). Swales framh?ller familjelikhet och prototypiskhet som grundl?ggande genreegenskaper. Att definiera t.ex. kategorin f?rel?sning utifr?n familjelikhet inneb?r att det finns ett n?tverk av ?verlappande och korsande egenskaper som f?renar olika medlemmar. Exempelvis kan n?gra av egenskaperna talroller, anv?ndning av tekniska hj?lpmedel, spr?klig formalitet och m?blering f?rena tv? f?rel?sningar, medan en tredje f?rel?sning bara har egenskaper gemensamma med den andra ? och inte med den f?rsta ? f?rel?sningen. F?r att ge stadga ?t familjelikheten vill Swales anv?nda prototypteori. De mest typiska medlemmarna i en kategori ?r d? prototyper (exempelvis kan ?pple ses som den prototypiska frukten). 15 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren F?r genrer skiljer han p? privilegierade och prototypiska egenskaper. Att en text kan ses som en del av en social process med ett best?mt m?l ?r den privilegierade egenskapen, det som g?r att en text i f?rsta hand tillskrivs genretillh?righet. Andra egenskaper, som textm?nster/schematisk struktur och stil, avg?r i vilken utstr?ckning texten ?r prototypisk f?r genren. Swales har anv?nt sin genreteori i flera empiriska unders?kningar, inte minst av genren forskningsartikel. Till grund f?r hans analys av forskningsartikeln ligger bland annat en rekonstruktion av textm?nstret i dess inledning. Dvs. Swales analys f?ruts?tter i ett f?rsta steg av analysen att genren ?r sj?lva unders?kningsobjektet, den beroende variabeln om man s? vill. Swales (1990) rekonstruktion av genrekonventionerna resulterar i den s.k. CARS-modellen f?r forskningsartikelns inledning (Create a Research Space), som f?r ?vrigt blivit en standardmodell inom fackspr?ksforskningen. Med ekologisk metaforik urskiljer Swales tre ?terkommande drag i inledningar: etablera ett territorium, skapa en nisch och inta nischen. Att modellen g?r anspr?k p? att ?terge genrekonventionerna inneb?r bl.a. att de texter som inte f?ljer modellen ?r anm?rkningsv?rda p? n?got s?tt, t.ex. d?ligt skrivna i forskarv?rldens ?gon. Tanken p? genrer som socialt inb?ddade och ??gda? av en diskursgemenskap blir tydlig i analysen av den svenska spr?kvetenskapen (Fredrickson & Swales 1994). CARS-modellen till?mpas p? artikelinledningar i tidskriften Nysvenska studier. Det visar sig att svenska spr?kvetare ? i mots?ttning till angloamerikanska ? ofta inte g?r draget att etablera en nisch. Det draget inneb?r att man positionerar sig gentemot andra forskare och pekar ut en brist eller lucka i den tidigare forskningen. Detta tyder p? att det inom den svenska spr?kvetenskapen inte r?der samma konkurrens ? eller kamp f?r ?verlevnad f?r att forts?tta den ekologiska metaforiken ? som t.ex. inom den amerikanska. Svenska spr?kvetare utg?r en liten diskursgemenskap, och de har utvecklat genrekonventioner som delvis ?r lokala. Ytterligare en viktig genreforskare inom den amerikanska retoriktraditionen ?r Bazerman (1988). Bazerman ?r historiskt inriktad och unders?ker (den naturvetenskapliga) forskningsartikelns framv?xt. Bazerman visar p? intrikata och ?msesidiga samband mellan ? ena sidan vetenskapssamh?llets utveckling och ? andra sidan framv?xten av genrekonventioner. En viktig teoretisk utg?ngspunkt ?r Vygotsky, men ?ven Miller ?r viktig i definitionen av genre: 16 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Genre, then, is not is not simply a linguistic category definied by a structured arrangement of textual features. Genre is a sociopsychological category which we use to recognize and construct typified actions within typified situaitons. It is a way of creating order in the ever-fluid symbolic world. (1988:319). Halliday och sociosemiotik Den engelske och sedan ett par decennier australiensiske spr?kvetaren Michael Hallidays teorier har haft stort inflytande p? det som idag med en samlingsbeteckning brukar kallas diskursanalys. Trots att Halliday sj?lv mest intresserat sig f?r grammatik och barnspr?ksutveckling har hans tankar om spr?kbruk, spr?kf?r?ndring och spr?klig variation stimulerat m?nga textanalytiker. Inte minst har hans registerbegrepp en stark st?llning ? Halliday f?redrar f?r ?vrigt att tala om register i st?llet f?r genre. Jag ska i detta avsnitt redog?ra f?r n?gra huvudlinjer i Hallidays teorier. Hallidays spr?ksyn ?r funktionell: ?language is as it is because of its function in the social structure? (1973:65). Halliday menar att spr?ket har utvecklats i f?rh?llande till de sociala behov som m?nniskor m?ste tillfredsst?lla n?r de interagerar med varandra. Spr?klig form ?r inte bara relaterad till social form, spr?klig form ?r social form. Han teoretiserar detta genom att tala om tre spr?kliga metafunktioner: ? Spr?k har en ideationell funktion, det ?r ett medel f?r reflexion. Denna funktion tar fasta p? att spr?ket ?r en klassifikation och representation av v?rlden. ? Spr?k har en interpersonell funktion, det ?r ett medel f?r handling. Denna funktion tar fasta p? de sociala positioner och relationer som spr?ket uppr?ttar. ? Spr?k har en textuell funktion, det upptr?der som sammanh?ngande text. Denna funktion tar fasta p? texten som medium. Funktionerna ?r spr?kimmanenta. Enligt Halliday har grammatiska kategorier utvecklats f?r att p? olika s?tt koda metafunktionerna. Viktigt ?r ocks? att funktionerna ?r inbyggda i alla satser och texter: varje del av en text ?r multifunktionell. En annan aspekt av Hallidays spr?ksyn ?r en social konstruktivism och en semiotisk infallsvinkel p? textanalys. Halliday utg?r fr?n att det sociala systemet, eller kulturen, i sig ?r betydelseb?rande. Som samh?llsmedlemmar socialiseras vi in i det n?tverk av betydelser som konstituerar den sociala verkligheten. Och de betydelser som skapas i det sociala systemet 17 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren utv?xlas av samh?llsmedlemmarna bl.a. i form av texter. F?r att citera Halliday: We have taken as our starting point the observation that meanings are created by the social system and are exchanged by the members in the form of text. The meanings so created are not, of course, isolates; they are integrated systems of meaning potential. It is in this sense that the meanings are the social system; the social system is itself interpretable as a semiotic system. Persistence and change in the social system are both reflected in text and brought about by means of text. Text is the primary channel of the transmission of culture [...] (1978:141) Metafunktionerna och den konstruktivistiska synen p? texter spelar en viktig roll i den kritiska textanalysen, som behalndlas i n?sta avsnitt. En text b?de speglar och skapar en social struktur. Texter (?ter)skapar och (om)formar v?rldsbilder och trossystem (den ideationella metafunktionen), sociala positioner och relationer (den interpersonella metafunktionen) och lineariseringen och viktningen av inneh?llet (den textuella metafunktionen). Halliday vill ocks? beskriva spr?klig variation, vilket f?ruts?tter ?some form of theoretical construction that relates the situation simultaneously to the text, to the linguistic system and the social system? (1978:142). Han utg?r fr?n den betydelsepotential som samh?llsmedlemmarna har tillg?ng till i olika situationstyper. Situationstyperna ses som semiotiska strukturer, som ?a constellation of meanings deriving from the semiotic system that constitutes the culture? (1978:109). F?r att s?rskilja olika situationstyper anv?nder Halliday tre komponenter: field, tenor och mode. Enkelt uttryckt svarar situationskomponenterna p? fr?gorna: Vad h?nder? Vilka deltar? Vilka uppgifter har texten i detta? Halliday menar vidare att det finns ett samband mellan situationskomponenterna och metafunktionerna. Field uttrycks fr?mst genom den ideationella metafunktionen, tenor uttrycks fr?mst genom den interpersonella metafunktionen och mode uttrycks fr?mst genom den textuella metafunktionen. Betydelsepotentialen i en given situationstyp kallar Halliday f?r register, som ?r den term han fr?mst anv?nder f?r att beskriva spr?klig variation: The semiotic structure of a given situation type, its particular pattern of field, tenor and mode, can be thought of as resonating in the semantic system and so activating particular networks of semantic options [...] This process specifies a range of meaning potential, or register: the semantic configuration that is typically associated with the situation type in question. (1978:123) 18 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Ett register best?ms som synes av b?de situationella och semantiska variabler, och det uttrycks f?rst?s i spr?kliga former. Register specificerar konventioner f?r spr?kanv?ndning och kan ses som en f?rmedlande l?nk mellan spr?k och situation eller mellan form och funktion (jfr Leckie- Tarry 1994:30). Enligt Halliday ska en registerteori klarg?ra ?what situational factors determine what linguistic features? (1978:32). Att vi som samh?llsmedlemmar har kompetens i ett register inneb?r bl.a. att vi utifr?n vissa spr?kliga uttryck kan rekonstruera en situation. Uttryck som Det var en g?ng och Fyra d?da i helgtrafiken signalerar t.ex. ett sago- respektive ett nyhetsregister. Registervariation ?r vad jag f?rst?r inte olik funktionell stilvariation. Genre n?mner Halliday bara i f?rbig?ende. Genre h?r ihop med ?generic structure?, som ?r ?the form that a text has as a property of its genre? (1978:133). Halliday definierar inte generisk struktur, men tycks tala om en textstruktur som ?r gemensam f?r en klass av texter. Generisk struktur innefattas i registerbegreppet: The generic structure is outside the linguistic system; it is language as the projection of a higher-level semiotic structure. It is not simply a feature of literary genres; there is a generic structure in all discourse, including the most informal spontaneous conversation [...] The concept of generic structure can be brought within the general framework of the concept of register [...] (1978:134) Halliday g?r dock inte klart p? vilket s?tt genre och generisk struktur kan innefattas i register eller f?r den delen vilket f?rh?llande som finns mellan genre och generisk struktur. Swales (1990:40) p?pekar mycket riktigt att relationen mellan register och genre varit oklar inom Hallidayskolan; termerna har anv?nts synonymt. Om vi ?terknyter till uttrycken Det var en g?ng och Fyra d?da i helgtrafiken, kan vi fr?ga oss om de inte lika mycket signalerar genrerna saga och nyhet som registren saga och nyhet. Eller signalerar de snarare ett best?mt textm?nster? Det har p? senare ?r funnits en diskussion om registerbegreppet. Ett f?rs?k att skilja register fr?n genre g?r Couture (1986), som argumenterar f?r att genre och register ?r olika koder som kommunicerar olika id?er. Hon menar ocks? att begreppen h?nf?r sig till olika spr?kliga niv?er. Genre begr?nsar valen p? textniv? medan register begr?nsar syntaktiska och lexikala val. Couture understryker att det inte finns n?gon given relation mellan genre och register: Although some linguistic registers are associated regularly with certain genres (for example, the language of scientific reporting is associated with the experimental research report), the choice of register is independant of the choice of genre. (1986:80) 19 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Genre och register kan allts? kommunicera olika id?er i en och samma text. Denna typ av spr?klig variation kan vi l?tt f?rest?lla oss: inslag av sagostil i en ledare eller av myndighetsstil i ett k?seri kan anv?ndas f?r t.ex. ironiska effekter. Registerbegreppet har ocks? kritiserats av genreforskare, n?got som framg?r av Leckie-Tarry (1994). Kritiken riktar sig inte s? mycket mot Halliday, vars diskussioner ju h?ller sig p? en h?g abstraktionsniv?, som mot hur register faktiskt anv?nts i analyser. (Jfr ocks? Bhatias 1993 distinktion mellan register- och genreanalyser, vilka enligt honom tenderar att ha ett beskrivande respektive tolkande syfte.) Leckie-Tarry pekar p? typiska skillnader mellan register- och genreanalyser. Registeranalyser tar fasta p? delar av texter som anses inneh?lla spr?kliga former som ?r viktiga f?r registret. Genreanalyser arbetar med hela texter och med strukturer p? textniv?. Registeranalyser betonar spr?klig form mer ?n kontext. Genreanalyser betonar i st?llet kontext som konstituerande f?r text. Leckie-Tarry menar att b?de register-och genrebegreppet har en plats vid beskrivningen av spr?klig variation. Registerbegreppet ?r uppenbarligen n?ra besl?ktat med stilbegreppet. M?jligen kan vi s?ga att registerbegreppet ?r lite vidare ?n stilbegreppet. Sett till Hallidays situationskompenenter innefattar ju register definitionsm?ssigt spr?kliga former som ?r relaterade till b?de field, tenor och mode. Stil uppfattar jag som sn?vare, som associerat till mode och i viss m?n till tenor men knappast till field (jfr Ledin 1995:117). Kritisk textanalys En skola som Halliday inspirerat ?r den kritiska textanalysen, critical discourse analysis. Kritiska textanalyser syftar allm?nt till att visa spr?kets roll i sociala f?r?ndringar. Nu ?r kritisk textanalys ingen enhetlig tradition, utan n?ra besl?ktad med kritisk lingvistik (critical linguistics) och sociosemiotik (social semiotics). Lite f?renklat ?r kritisk textanalys en vidareutveckling av kritisk lingvistik, medan sociosemiotik utm?rks av ett intresse f?r ?ven icke-verbala texter. Det g?r dock inte att dra n?gra skarpa gr?nser mellan traditionerna och f?r enkelhetens skull kallar jag samtliga f?r kritisk textanalys, som ?r den beteckning som i dag har st?rst genomslag. Den kritiska textanalysen utvecklades p? 1970-talet i England med verken Language and control av Fowler m.fl. (1979) och Language as ideology av Hodge & Kress (1993/1979). Till inflytelserika, senare verk h?r 20 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Social semiotics av Hodge & Kress (1988), Language and power av Fairclough (1989), News as discourse av Fowler (1991) och Discourse and social change av Fairclough (1992). De spr?kliga analysmodellerna har tagit starkt intryck av Hallidays funktionella grammatik, t.ex. Halliday (1978) och Halliday & Hasan (1989/1985). Sedan b?rjan av 1990-talet har de kritiska textanalytikerna samlats kring tidskriften Discourse & Society. (Se kapitel 9 hos Hodge & Kress 1993/1979 och kapitel 1 hos Fairclough 1992 f?r n?rmare redog?relser av kritisk textanalys och de besl?ktade traditionerna. I Ledin 1994 finns en ?versikt ?ver kritisk textanalys som avviker fr?n nedanst?ende p? s? s?tt att den inte ?r fokuserad p? genrebegreppet. Strand 1994 diskuterar den kritiska textanalysen inom masskommunikationsforskningen. Vagle 1990 diskuterar och anv?nder Halliday i en analys av radiotexter.) Den kritiska textanalysen har som sagt h?mtat flera utg?ngspunkter fr?n Halliday (jfr Fowler 1991:36f och Fairclough 1992:25f och 35f). En f?rsta utg?ngspunkt ?r att spr?ket inte b?r studeras som ett autonomt system, eftersom det ?r socialt betingat. Vilket spr?k en samh?llsmedlem har tillg?ng till beror p? hans position i den sociala strukturen. En andra utg?ngspunkt f?ljer av den sociala konstruktivismen: text och kontext betingar ?msesidigt varandra. En text ?r inte bara en effekt av en social struktur, utan vi anv?nder ocks? texter f?r att p? olika s?tt omforma v?r sociala verklighet. En tredje utg?ngspunkt ?r att det inte g?r att g?ra n?gon skarp ?tskillnad mellan form och funktion. Godtar man att spr?ket i grunden ?r ett socialt fenomen, finns det inte l?ngre n?got neutralt spr?k. Valet av spr?klig form ?r oundvikligen f?rbundet med maktrelationer, ideologier osv. En i mitt tycke intressant diskussion av genrebegreppet finns hos Fairclough (1992). Fairclough ser genre, textm?nster (som Fairclough kallar activity type) och stil som olika diskurselement (som Fairclough vanligen kallar discourse type). Diskurselement bygger upp diskurssystem (orders of discourse) p? olika niv?er i samh?llet. Av de olika diskurselementen har genre en s?rst?llning, eftersom genre overreaches the other types, in the sense that genre corresponds closely to types of social practice [...] Moreover, the other elements differ in their degree of autonomy in relation to genre, that is, the extent to which they are freely combinable with a variety of genres and with other types of element. They rank on a scale from least to most autonomous: activity type, style, discourse. (1992:125) 21 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Fairclough menar allts? att genre dominerar ?ver de andra diskurselementen. Och orsaken ?r att en genre ?r en del av en social praktik, allts? av ett faktiskt socialt handlande. Fairclough menar sedan att en genre i f?rsta hand best?mmer valet av textm?nster och i andra hand valet av stil. (Diskurs, som Fairclough ocks? talar om, kommer jag tillbaka till.) Det ?r f?r ?vrigt vanligt bland Hallidayinspirerade forskare att lyfta genre som en ?verordnad kod. T.ex. Martin (1985) menar att en genre uttrycks genom ett register. I semiotiska termer blir genre ett semiotiskt system vars uttrycksplan ?r ett annat semiotiskt system. Fairclough framh?ller det inte finns n?gra klara gr?nser mellan diskurselementen: So we should use these terms cautiously, recognizing that each is bound to cover a diverse and heterogenous domain, that it will sometimes be difficult to use them in well-motivated ways [...] We should also recognize that there is not, and could not be, a determinate list of genres, styles or discourses, and that we are constantly faced with what often appear as rather arbitrary decisions (influenced by the point of departure of one?s analysis) about whether something is or is not a separate instance of one of these types. (1992:125) F?r att ?terknyta till uttrycken Det var en g?ng och Fyra d?da i helgtrafiken kan vi nu s?ga att de kan f?rknippas med b?de genre, textm?nster och stil. Och vilket av diskurselementen som f?r prioritet beror till stor del p? de teoretiska utg?ngspunkterna. Den som intresserar sig f?r textm?nster kan t.ex. p?peka att b?da uttrycken normalt inleder texter i respektive genre och v?cker f?rv?ntningar om en viss linearisering. Fairclough definierar genre s?: I shall use the term ?genre? for a relatively stable set of conventions that is associated with, and partly enacts, a socially ratified type of activity, such as informal chat, buying goods in a shop, a job interview, a television documentary, a poem, or a scientific article. A genre implies not only a particular text type, but also particular processes of producing, distributing and consuming texts. (1992:126) En genre ?r enligt Fairclough en del av en social aktivitet och styr hur texter produceras, konsumeras och distribueras. Den ?r f?rknippad med konventioner f?r textutformningen, med vissa diskurselement inom vissa diskurssystem. Fairclough betonar ocks? att genrer f?rser texter med en historia. En genre h?nvisar till tidigare texter och konventioner. Och den inte bara ?terskapar och omformar tidigare texter, den f?regriper ocks? kommande texter. Genrekonventionerna kan upplevas som problematiska n?r den sociala strukturen f?r?ndras, vilket kan leda till innovationer i texterna. 22 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Innovationerna kan bli till nya konventioner som omformar diskurssystemet: Change leaves traces in texts in the form of the co-occurence of contradictory or inconsistent elements ? mixtures of formal and informal style, technical and non-technical vocabularies, markers of authority and familiarity, more typically written and more typically spoken syntactic forms, and so on. In so far as a particular tendency of discursive change ?catches on? and becomes solidified into an emergent new convention, what at first are perceived by interpreters as stylistically contradictory texts come to lose their patchwork effect and be ?seamless?. (1992:97) Jag finner Faircloughs tankar intressanta av flera sk?l. Ett sk?l ?r att han relaterar genre till andra diskurselement och diskuterar hur diskurselement ing?r i diskurssystem. P? s? s?tt kompliceras relationen mellan konvention och kommunikation. Som vi sett har m?nga forskare f?rutsatt ett genomskinligt och statiskt f?rh?llande mellan konvention och kommunikation: genrekonventioner specificerar en upps?ttning spr?kdrag som f?ruts?tts finnas i alla genretexter. Om konventionerna i st?llet beskrivs som element i ett diskurssystem blir det naturligt att t?nka sig att texter kan vara heterogena och ha inslag av mots?gelsefulla textm?nster och stilar. Ett annat sk?l ?r att han ser genre som en del av en social praktik. P? s? vis kan texter relateras till ett faktiskt socialt handlande inom en social institution, och det blir naturligt att t?nka sig att ?ndrade materiella och institutionella villkor leder till textf?r?ndringar. Ett problem med Fairclough ?r att de olika diskurselementen tenderar att g? in i varandra. Hur skilja p? t.ex. genre och activity type eller p? diskurs och stil? Fairclough s?ger sj?lv att gr?nsen dem emellan kan bli godtycklig. I sina empiriska analyser undviker Fairclough ocks? att samtidigt analysera alla diskurselement, antagligen delvis f?r att begreppen ?r s? sv?ra att s?rskilja. I t.ex. Fairclough (1993) g?rs enbart en skillnad mellan genre och diskurs; de andra diskurselementen n?mns inte. ?ven Fairclough (1995) fokuserar genre och diskurs, och d?r n?mns ocks? register. Diskurs F?r att p? ett ?vergripande s?tt fokusera texters inneh?llssida anv?nds ofta diskurs i den kritiska textanalysen. Detta diskursbegrepp ?r starkt influerat av Foucault (jfr kapitel 2 i Fairclough 1992) och ett vidare begrepp ?n 23 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren genre. En diskurs b?de uttrycks i och konstitueras av flera olika genrer, textm?nster och stilar. Som jag ser det utm?rks en diskurs av ett speciellt intresse- eller erfarenhetsomr?de, som ?r knutet till en social institution och d?rmed beroende av vissa sociala positioner etc. En diskurs inrymmer kort sagt ett visst grundl?ggande perspektiv. En dialektal spr?kvetenskaplig diskurs avser inte spr?kvetare som talar dialekt, utan ett grundl?ggande perspektiv p? dialekter som ?terfinns i spr?kvetenskapliga texter. Och en akademisk diskurs inrymmer ett antal antaganden som delas av forskare och som r?r den enskilde forskarens roll i vetenskapssamh?llet, vad en teori eller en metod ?r osv. Den akademiska diskursen m?ter vi i en rad genrer, s?som avhandlingar, tidskriftsartiklar, konferensf?redrag etc. En som menar att diskurs ?r lika viktigt som genre ?r Kress (1987). Kress s?ger att en text ?r socialt best?md p? tv? s?tt. F?r det f?rsta ?r den en del av en ?terkommande social aktivitet, dvs. den tillh?r en genre. F?r det andra behandlar den ett ?mne ur ett visst grundl?ggande perspektiv, dvs. den tillh?r en diskurs. Denna distinktion tycks ha ?vertagits av Fairclough (1993:138), som kortfattat definierar genre som ?use of language associated with a particular social activity? och diskurs som ?way of signifying experience from a particular perspective?. Inspirerad av Foucault understryker Fairclough att diskurser formas av maktf?rh?llanden och ?r ideologiskt laddade. Det kan vara instruktivt att j?mf?ra Fairclough med Swales och f?r en stund ?terv?nda till genrebegreppet. Swales genreanalyser f?ruts?tter ytterst en relativt stabil social institution d?r genrekonventionerna ligger n?gots?n?r fast. Hans analyser syftar bl.a. till att rekonstruera konventioner f?r textm?nstret i en best?md genre. Det rekonstruerade textm?nstret f?r t.ex. forskningsartikelns inledning f?r sedan ligga till grund f?r en bed?mning av andra texter i samma genre. Fairclough g?r i st?llet en po?ng av att texter ?r heterogena, s?rskilt i tider av social f?r?ndring. Hans analyser syftar till att visa hur olika genrer och diskurser samtidigt artikuleras i en text och blandas p? ett ofta mots?gelsefullt s?tt. S?dana textanalyser kan enligt Fairclough ge goda indikationer om sociala f?r?ndringar och konflikter. Som problem i s?dana analyser lyfter han fram ?the slipperiness of constructs such as genre and discourse, the difficulty of sometimes keeping them apart, and the need to assume a relatively well defined repertoire of discourses and genres in order to use the constructs in analysis? (1995:212). 24 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Det ska slutligen p?pekas att det finns m?nga flera s?tt att definiera diskurs. T.ex. kan Foucaults diskursbegrepp, som ju inspirerat den kritiska textanalysen, kontrasteras mot Habermas diskursbegrepp, som inte inkluderar makt utan bygger p? en f?rest?llning om ett idealt kommunikativt handlande som str?var efter en ?msesidig f?rst?else och som ?r fritt fr?n egocentriska framg?ngskalkyler (t.ex. Habermas 1988). Och inom spr?kvetenskapen kan diskurs betyda 'text' kort och gott, men ?ven vara synonymt med 'spr?kanv?ndning' eller 'kommunikation'. 25 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren F?rs?k till avgr?nsning av genrebegreppet Att sammanfatta de genreteoretiska ansatser som gjorts inom olika discipliner ?r sv?rt, inte minst som genrebegreppet diskuterats utifr?n s? m?nga utg?ngspunkter. Jag menar ?nd? att det h?r ?r n?gra huvudpunkter i moderna genreteorier (jfr Swales 1990:44f). ? Avst?ndstagande fr?n genreanalyser som syftar till att klassificera texter utifr?n givna spr?kliga egenskaper ? Framh?vande av genrebeteckningar som en k?lla till insikt om hur spr?kbrukarna ser p? sitt kommunikativa beteende ? Koppling av genre till sociala processer, aktiviteter eller verksamheter, en betoning av att texter ?r socialt inb?ddade ? Understrykande av att genre integrerar d?tid, nutid och framtid, eller om man s? vill av deras intertextualitet, av att texter f?ruts?tter och f?regriper varandra ? Intresse f?r relationen mellan genre och andra begrepp som innefattar spr?kliga konventioner, s?som texttyp, textm?nster, schematisk struktur, register, diskurs ? Betoning av att genre f?rknippas med prototypf?rest?llningar ? F?rst?else f?r att genre pr?glas av b?de repetition och av variation och f?r?ndring Mot denna bakgrund vill jag f?rs?ka g?ra en grov avgr?nsning av genrebegreppet. Avgr?nsningen presenteras i fyra p?st?enden. 1. En genre kopplar texter till en ?terkommande social process d?r m?nniskor samhandlar genom texter Genrer knyter texter till ?terkommande sociala processer, n?rmare best?mt till sociala processer d?r samhandlande genom text ?r centralt. P? s? vis blir f?rel?sningar en genre, medan t.ex. fotbollsmatcher knappast f?r genrestatus. Visserligen talas det under matcher, men texter ?r inte avg?rande f?r det sociala handlandet (jfr Swales 1990:45). D?remot blir hejaramsan en genre. Anknytningen till en social process ? eller vad vissa forskare kallar en social aktivitet eller verksamhet ? g?r att en genre lokaliserar en text i tid och rum. Exempelvis g?ller direktreklamens erbjudanden under en 26 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren begr?nsad framtid och normalt i en aff?r n?ra bostaden, och ett protokoll ska f?rst?s i f?rh?llande till ett tidigare m?te. Genren ger ocks? texten ett m?l i den sociala processen. Direktreklamen ska f? mottagarna att konsumera n?got, protokollet ska kodifiera m?tesbeslut osv. Med grund i den sociala processen knyts genren till produktions- och konsumtionsm?nster. Exempelvis ?r produktionen och s?ndarrollen kollektiv i m?nga skriftliga genrer, t.ex. ledare och myndighetsbeslut; andra, t.ex. k?seri och platsans?kan, ?r den mer individuell (jfr Fairclough 1992:78f). I en platsans?kan ?r sociala egenskaper som k?n och ?lder viktiga, vilket inte ?r fallet i en ledare, som i st?llet utm?rks av att ha en offentlig karakt?r. I olika genrer utnyttjas ocks? olika k?llor. En offentlig handling kan citeras i en rad genrer, men det finns olika konventioner f?r hur den ska ?terges i t.ex. en nyhet, ett k?seri och en forskningsartikel. Konsumtionen f?ruts?tter att l?sarna k?nner till de sociala v?rden som f?rknippas med genren, liksom dess m?l. En rimlig l?sstrategi f?r en modern nyhet ?r att skumma igenom ingressen och strunta i resten. Journalistens personliga egenskaper ? k?n, ?lder, inkomst, bostadsort, civilst?nd etc. ? ?r normalt inte viktiga f?r l?sningen, men den institutionella rollen som objektiv nyhetsf?rmedlare ?r central. Den som ska justera ett protokoll b?r ha en annan l?sstrategi och l?gga lika stor vikt vid allt i texten, och dessutom g?rna j?mf?ra med anteckningar som han sj?lv gjort vid m?tet. ?ven konsumtionen kan vara mer individuell eller mer kollektiv ? att t.ex. k?rleksbrev och nyhetsartiklar d?rvidlag skiljer sig ?r uppenbart. Avvikande l?sningar ?r alltid m?jliga. Exempelvis kan b?de nyheten och protokollet ges en estetisk l?sning, d?r texterna ses som underh?llande, eller f?r den delen en subversiv l?sning, d?r texterna ses som uttryck f?r or?ttf?rdiga maktf?rh?llanden. ?ven dessa l?sningar ?r dock genreberoende p? s? s?tt att de f?rus?tter att genren ger en gynnad l?sning. 2. En genre innefattar prototypf?rest?llningar om textutformningen En genre ?r inte en spr?klig kategori p? s? s?tt att den konstitueras av en viss upps?ttning spr?kdrag. Svaret p? fr?gan om en genre snarast definieras av inre eller yttre kriterier ? om man s? vill fr?gan om genrers ?intension? ? ?r enligt modern genreforskning att den snarast definieras av yttre kriterier. En genre ?r ytterst en social kategori, och enligt flera forskare b?r syfte eller m?l ses som det privilegierade genrekriteriet. Att 27 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren denna syn ?r rimlig blir tydligt vid historiska analyser, d?r de spr?kliga konventioner som ?r f?rknippade med genren kan f?r?ndras avsev?rt med tiden. D?remot kan en given genre vid en given tid vara f?rknippad med mycket starka spr?kliga konventioner, vilket g?r variationen mellan olika texter liten. Genretillh?righet uppst?r n?r en text kan kopplas till en ? vanligen namngiven ? social process, som lokaliserar texten i tid och rum och tilldelar den ett m?l. Den viktigaste genremark?ren ?r d? vad semiotikerna kallar index, dvs. tecken som har ett direkt samband med ett objekt. Index har bl.a. uppgiften att peka ut ett objekt, t.ex. en text, och best?mma dess plats inom ett system (Johansen & Larsen 1994:51). I tidningar ?r sidorna viktiga index f?r genre. Det som st?r p? andra sidan ?r ledare, och p? tredje sidan st?r i vissa tidningar debattartiklar osv. Sidplaceringen kan kombineras med genrebeteckningar ? det st?r t.ex. sport ?verst p? sportsidorna ? och med olika typer av layout ? en debattartikel har t.ex. en annan grafisk utformning ?n en notis. ?ven spr?kdrag kan fungera som index. Uttrycken Det var en g?ng och Fyra d?da i helgtrafiken kan som vi sett fungera som index f?r b?de genre, textm?nster och stil. Samtidigt h?nger genre samman med textutformningen, och detta genom att olika ?diskurselement? ? textm?nster, diskurser etc. ? prototypiskt f?rknippas med genren (jfr Swales 1990:49f). Relationen mellan genrer och texter ? om man s? vill genrers ?extension? ? ?r betingad av prototypf?rest?llningar. Spr?kliga och textuella drag visar i vilken m?n texten ?r typisk f?r genren. Enskilda texter i en genre ?r (i normalfallet) inte identiska utan uppvisar familjelikheter. Dvs. relationen mellan (de hypotetiska) texterna A, B och C kan mycket v?l vara s?dan att A och B har gemensamma egenskaper medan C bara har gemensamma egenskaper med B, som ocks? ?r den prototypiska genretexten. Vi f?r ocks? t?nka oss att det finns mer slutna och mer ?ppna genrer, dvs. att konventionerna kan vara mer eller mindre fasta i olika genrer och tider och variationen mellan genretexter d?rmed olika stor. Genretexter f?renas allts? av ett antal ?verlappande och korsande spr?kliga egenskaper, d?r vissa egenskaper ?r mer typiska f?r genren. 3. En genre ?r normalt namngiven och p? s? s?tt spr?kligt och socialt kodifierad Genrer ?r n?got som finns i samh?llet och som anv?nds av spr?kbrukarna n?r de kommunicerar. Den viktigaste indikationen p? spr?kbrukarnas 28 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren genref?rest?llningar ?r de beteckningar som anv?nds. Genrebeteckningar refererar ofta till b?de produkten och processen (jfr Kress 1987:36). Intervju eller reportage kan syfta p? en text men ?ven p? ett journalistiskt arbetss?tt. Nyhet refererar till ett speciellt slags text men anv?nds ocks? i uttryck som att g?ra eller samla in nyheter. En naturligt f?rsta steg i en genreanalys ?r att inventera de beteckningar som ?r i omlopp och f?rs?ka rekonstruera spr?kbrukarnas klassifikationssystem. Nu finns det problem med att anv?nda spr?kbrukarnas klassificeringar. Vi har sett att genrer och texter inte n?dv?ndigtvis beh?ver ha en exakt beteckning. En text kan mycket v?l genrebetecknas p? flera s?tt, liksom en genrebeteckning kan t?cka flera (sub)genrer. Ofta kan olika sociala processer samverka. Vi kan som spr?kbrukare v?lja att l?gga olika aspekter av en situation till grund f?r v?r kategorisering av en given text. Texterna p? sportsidan i en dagstidning kan vi f?rst?s kalla f?r sportartiklar men vi kan ocks? ? samtidigt ? anv?nda genrebeteckningar som intervju, reportage, kr?nika m.m. Vilken beteckning vi faktiskt v?ljer beror till stor del p? vilken typ av social process vi vill framh?lla. Med t.ex. sport lyfter vi fram den verksamhet (idrottsut?vande) som journalistiken ?r knuten till och med intervju fokuseras journalistens spr?kliga interaktion med en idrottsut?vare. Ytterligare ett problem ?r att genrebeteckningarna ?r s? m?nga. I ett forskningsprojekt om mediagenrer har man t.ex. funnit mer ?n 700 genrebeteckningar i p?annonser i TV (Hauptmeier 1987:403). ?verf?r vi detta resonemang p? historiska studier blir en fullt t?nkbar utveckling att ett slags texter bryts ut fr?n en genre och f?r en ny genrebeteckning, medan de ?kvarvarande? texterna eller konventionerna beh?ller den etablerade genrebeteckningen. En andra t?nkbar utveckling ?r att en genre helt enkelt byter namn och en tredje att tv? genrer sm?lter samman i en ny genre, eventuellt med en ny genrebeteckning etc. Genrebeteckningar m?ste allts? behandlas f?rsiktigt, och det ?r en f?rdel om genrebeteckningen finns belagd i olika typer av k?llor. 4. En genre ?r en tradition som tas i bruk i en situation, varf?r den f?r?ndras ?ver tid En genre utg?r en tradition som f?rser texter med en historia. N?r vi tillskriver en text genretillh?righet aktualiseras tidigare texter och handlingar som anv?nts i liknande situationer. Genrer ?r med andra ord intertextuella till sin karakt?r. 29 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Kress (1987) diskuterar hur spr?kliga drag blir generiska (jfr ocks? Miller 1984). F?rklaringen ?r att ?r n?r en social process blir s? viktig i samh?llet att den regelbundet ?terkommer, b?rjar de texter som anv?nds att ses som typiska f?r processen. Ofta f?r texterna och processen samma beteckning ? en genre uppst?r. Eftersom texterna ?terkommer uppst?r spr?kliga regelbundenheter som blir till konventioner. Konventionerna kan med tiden komma att ses som typiska f?r texten snarare ?n den sociala processen. Kress menar att detta f?rklarar varf?r m?nga forskare sett genre som en rent spr?klig kategori. Nu tas en genre alltid i bruk i en situation. Och varje situation b?r p? en m?jlighet till f?r?ndring, vilket ger genrer en inbyggd dynamik. N?r den sociala strukturen f?r?ndras och nya kommunikativa behov uppst?r, s?tts de r?dande konventionerna under press. Detta kan leda till att texterna blir ett resultat av olika och delvis mots?gelsefulla konventioner. Om de nya sociala positionerna blir best?ende kan dessa mots?gelsefulla konventioner sm?lta samman till en ny konvention. En viktig fr?ga ?r hur texter mer exakt f?r?ndras. Hur ser orsaksf?rh?llandena ut mellan genre och olika ?diskurselement?, f?r att nu tala med Fairclough, mellan genre och textm?nster, genre och diskurs etc.? L?t oss f?rst konstatera att det finns en rad konkurrerande termer som tar sikte p? textutformningen. En grupp tar sikte p? analyser av texthelheten: textstruktur, textm?nster, genreschema, schematic structure och activity type. Analyser som fril?gger hur genren p?verkar textens ?vergripande organisation och uppbyggnad ?r vanliga. Kanske kan vi s?ga att den viktigaste textuella konsekvensen av genrebegreppet har varit att det lyft fram texthelheten, den ?vergripande organisationen, och visat hur den betingas av vissa syften i en viss situation. Det finns m?nga genreanalyser som bygger p? att etablera eller rekonstruera det f?r genren prototypiska textm?nstret (Swales 1990 och Bhatia 1993 ?r tv? exempel). En andra grupp termer tar mer fasta p? mer renodlat spr?kliga element p? syntaktisk och lexikal niv?; hit h?r register och stil. En tredje grupp termer tar fasta p? vad texten handlar om; hit h?r inneh?ll och diskurs. Enligt Fairclough ?r diskurs det diskurselement som ?r l?sast f?rknippat med genre; en diskurs tenderar att vara genomg?ende i flera genrer. Hur dessa typer av termer mer exakt h?nger samman med varandra och hur starkt olika aspekter av textutformningen styrs av den aktuella genren ?r ?nd? inte sj?lvklart. Att genrer ?tminstone delvis ?r normativa och innefattar spr?kliga och textuella konventioner ?r uppenbart, men att p? en teoretisk niv? formulera genrens exakta konsekvenser f?r texten ?r sv?rt. 30 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Slutsatser f?r projektet Projektet Svensk sakprosa ska h?llas samman av en gemensam teoriram, som till stor del ska utvecklas under projektets g?ng. I projektbeskrivningen n?mns ett par centrala teorifr?gor, s?som sakprosatexters sociala inramning och auktoritet och m?jligheten till indelningar av sakprosatexter (Svensson m.fl. 1996). Hur kan d? genrebegreppet fogas in i projektets teoriram? Enligt min mening ger den h?r forsknings?versikten ett lite ov?ntat svar, n?mligen att genrebegreppet nog inte b?r ing? i den ?vergripande teoriramen. Det betyder nu inte att begreppet ?r ointressant f?r projektet. P?st?endet att genrebegreppet inte ?r relevant f?r projektet g?ller projektets behov av att dela in sakprosatexter i olika kategorier eller sorter f?r att kunna ?verblicka den historiska utvecklingen. H?r finner jag genrer vara en tveksam utg?ngspunkt f?r en bred beskrivning av olika textsorter. Det f?refaller som om genrer b?st behandlas som en beroende och inte som en oberoende variabel, dvs. som ett resultat av och inte som en utg?ngspunkt f?r en unders?kning. Att genrer ?r sv?ra att g?ra till utg?ngspunkt f?r unders?kningar h?nger ytterst ihop med att moderna genreanalyser bygger p? tanken att det ?r spr?kbrukarnas perspektiv som analysen ska fril?gga. En vetenskaplig taxonomi eller texttypologi, d?r alla texter klassificeras utifr?n givna kriterier, ?r helt enkelt inte en genreanalys. En genreanalys ska spegla den sociala och kommunikativa verklighet d?r spr?kbrukarna agerar. Och som spr?kbrukare anv?nder vi uppenbart en rad olika och delvis motstridiga kriterier f?r att s?rskilja olika texter och spr?kliga konventioner. Dessutom f?r?ndras kriterierna ?ver tid. Mot den bakgrunden blir genrer n?got som m?ste rekonstrueras av forskaren utifr?n texter och genrebeteckningar som ?r i omlopp i olika sociala verksamheter. Å·ÖÞ±­ÔÚÏßÂòÇò_Å·ÖÞ±­Í¶×¢ÍøÕ¾ÍƼö@s?versikten har tydligt visat b?de att genrebeteckningar m?ste behandlas f?rsiktigt och att texter kan inneh?lla inslag av olika typer av genrer och spr?kliga konventioner. Projektets behov av att dela in och ?verblicka olika sakprosatexter tillgodoses nog b?st genom att projektet konstruerar en texttypologi d?r vissa klassificeringsprinciper renodlas. I projektbeskrivningen f?resl?s just en s?dan typologi, baserad p? de utomspr?kliga kriterierna inneh?ll, 31 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren funktion och f?rpackningsformat (Svensson m.fl. 1996:31). Genom att korsa dessa kriterier uppr?ttas en texttypologi omfattande 450 texttyper. Texttypologin kan sedan l?ggas som ett raster ?ver ett givet historiskt skede och klarg?ra hur m?nga av texttyperna som anv?nds. Att p? detta s?tt renodla vissa klassificeringsprinciper och uppr?tta teoretiska texttyper f?refaller rimligt. Det ger st?rre systematik och ?verblick ?n en genreindelning, och det ?r viktigt f?r projektet att kunna ?verblicka de olika delunders?kningarna. Ett problem kan vara att antalet m?jliga kriterier och d?rmed texttyper teoretiskt sett ?r o?ndligt. Genom att byta ut, l?gga till eller ta bort kriterier kan man konstruera en helt annan texttypologi. Det kan vidare vara en nackdel att texttypologins teoretiska karakt?r medf?r att den inte n?dv?ndigtvis har n?got att g?ra med de distinktioner som spr?kbrukarna sj?lva g?r n?r de kommunicerar. Att en genreindelning inte ger s? god ?verblick ?ver ett givet historiskt skede har ocks? att g?ra med att genre snarare ?r ett mikro- ?n ett makrosociologiskt begrepp. T.ex. ?r tidningstexter eller akademiska texter knappast genrer. En dagstidning inneh?ller i sig en rad olika genrer. Och g?r vi till Swales (1990) n?mns f?ljande akademiska genrer: research articles, abstracts, research presentations, grant proposals, theses and dissertations, reprint requests. Berkenkotter och Huckin (1993:492) st?ller fr?gan: ?Is there some point at which a piece of communication becomes so localized that it ceases to be generic??. De exemplifierar med genrebeteckningen ?a letter from a Utah bank promoting a new savings program?. Deras svar ?r att generiskhet inte ?r ett kategoriskt utan ett graduellt fenomen. Det finns olika grader av genretillh?righet, men vi kan alltid r?kna med genretillh?righet i en eller annan form: ?No communication springs out of nothing?. Med andra ord existerar det ingen given l?gre tr?skel eller niv? d?r genrebegreppet upph?r att g?lla. D?remot blir det f?rst?s sv?rt att skapa ?verblick ?ver sakprosatexter i ett visst historiskt skede om texterna delas in p? s? ?l?g? niv?. Vad kan d? genrebegreppet anv?ndas till? Jag menar att genrebegreppet borde ha en given plats i m?nga av projektets delunders?kningar. B?de att anv?nda genrebeteckningar som en k?lla till insikt om det kommunikativa beteendet och att rekonstruera genrekonventioner ?r v?rdefullt, inte minst i genrer som har brukats av m?nga. Genreanalyser lyfter ofta fram det sociala momentet i texter och visar hur texter tas i bruk i best?mda syften av best?mda grupper. De kan ocks? klarl?gga intressanta textf?r?ndringar, 32 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren som hur olika textm?nster anv?nds f?r olika syften, hur genrer blandas, omformas, sm?lter samman och f?r nya namn. S?dana analyser f?ruts?tter som sagt att genrer n?gonstans i unders?kningen behandlas som en beroende variabel. Vi har ju sett att Swales och Faircloughs analyser skiljer sig ?t p? s? s?tt att Swales utg?r fr?n en genre med relativt fasta konventioner medan Fairclough fokuserar hur olika och delvis mots?gelsefulla genrekonventioner blandas och skapar heterogenitet i texter. B?da typerna av genreanalyser f?ruts?tter ?nd? att genrekonventionerna n?gonstans har rekonstruerats, att ett genrespecifika spr?kliga (eller oftare) textuella m?nster har frilagts. Min slutsats ?r att genrebegreppet ?r intressant f?r projektet just som en beroende variabel. Den h?r uppsatsen har inte bara behandlat genrebegreppet. Den har ocks? snuddat vid en rad delvis besl?ktade begrepp. Jag vill avslutningsvis peka p? ett par begreppsdistinktioner. En viktig distinktion ?r den mellan genre och texttyp, mellan en sociokulturell och en vetenskaplig eller definitionsm?ssig textklassificering. Med texttyp b?r f?rst?s en spr?klig klassificering, som uppst?tt genom att en viss klassificeringsprincip renodlats. En genreindelning eller -analys vilar p? en sociokulturell grund och bygger p? att rekonstruera de klassificeringar och konventioner som spr?kbrukarna sj?lva till?mpar. Det ?r ocks? rimligt att tala om texttyper d? en texttypologi etableras genom att vissa utomspr?kliga kriterier renodlas. (Den sortens texttyper ?r som framg?tt aktuella i projektbeskrivningen.) En annan viktig distinktion ?r den mellan genre och diskurs, mellan spr?ket sett som en del av en social process eller aktivitet och (i en viss betydelse av det m?ngfacetterade diskursbegreppet) ett visst grundl?ggande perspektiv som betingar spr?kanv?ndningen. Diskurs anv?nds g?rna som ett vidare begrepp ?n genre. Talar vi om en socialpolitisk diskurs, en myndighetsdiskurs eller en politisk diskurs fokuserar vi ett visst perspektiv som kan vara genomg?ende i en rad texter och genrer. Diskurs ?r allts? ett begrepp p? en ?h?gre? niv? en genre, dvs. det kan anv?ndas p? ett mer ?vergripande s?tt. Kanske ?r diskurs ett begrepp som borde innefattas i projektets ?vergripande teoriram. Det vore ocks? m?jligt att (p? samma s?tt som genre) anv?nda diskurs som en beroende variabel. Det finns m?nga andra begrepp som ber?rts i uppsatsen och som ?r besl?ktade med genre. Det skulle dock f?ra f?r l?ngt att behandla dem h?r, inte minst som deras relation till genrebegreppet inte ?r sj?lvklar. 33 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren F?rhoppningsvis har uppsatsen ?nd? bidragit till att i n?gon m?n bena upp det ofta dunkla men i mitt tycke intressanta genrebegreppet. 34 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Litteratur Berge, Kjell Lars 1993a: ?Hva er det som kvalifiserer et budksap som ?tekst?? Text og kontekst kultursemiotisk vinklet?. I: Fretheim, T., Evensen L.S., Sivertsen, E. (red.): Tekst i kontekst, s. 24?38. Oslo. Berge, K. L. 1993b: ?The diachrony of textual norms?. I: Changing English, 1, s. 217?228. Berkenkotter, Carol & Huckin, Thomas N.: ?Rethinking genre from a sociocognitive perspective?. I: Written Communication, 4, s. 475?509. Bhatia, Vijay K. 1993: Analysing genre: language use in professional settings. London & New York: Longman. Cassirer, Peter 1986: Stilistik och stilanalys. Stockholm. Couture, Barbara 1986: ?Effective ideation in written text: a functional approach to clarity and exigence?. I: Couture, B. (ed.): Functional approaches to writing: research perspectives, s. 69?92. London: Pinter. Fairclough, Norman 1989: Language and power. London: Longman. Fairclough, Norman 1992: Discourse and social change. Cambridge & Oxford: Polity Press. Fairclough, Norman 1993: ?Critical discourse analysis and the marketization of public discourse: the universities?. I: Discourse & Society, 4, s. 133?168. Fairclough, Norman 1995: Critical discourse analysis. London & New York: Longman. Fowler, Roger, Hodge, Robert, Kress, Gunther & Trew, Tony 1979: Language and control. London m.fl.: Routledge & Kegan Paul. Fowler, Roger 1991: Language in the news. Discourse and ideology in the press. London & New York: Routledge. Frederickson, Kirstin M. & Swales, John 1994: ?Competition and discourse community: Introductions from Nysvenska Å·ÖÞ±­ÔÚÏßÂòÇò_Å·ÖÞ±­Í¶×¢ÍøÕ¾ÍƼö@?, I: Gunnarsson, B.-L., Linell, Per & Nordberg, Bengt (red.): Text and talk in professional contexts. ASLA:s skriftserie 6, s. 9?22. Gunnarsson, Britt-Louise 1987: ?Facktexten och den sociala kontexten. En analysmodell?. I: Gunnarsson, B.-L. (red.): Facktext, s. 72?103. Malm?. Gunnarsson, Britt-Louise 1989: Facktexter under 1900-talet 2. Metoder f?r textanalys p? makro- och mikroniv?. FUMS rapport 145. Institutionen f?r nordiska spr?k. Uppsala universitet. Gunnarsson, Britt-Louise 1994: ?Pragmatic and macrothematic patterns in science and popular science: a diachronic study of articles from three fields?. I: Ghadessy, M. (ed.): Register analysis. Theory and practice, s. 165?179. London & New York: Pinter. Habermas, J?rgen 1988: Kommunikativt handlande. Texter om spr?k, rationalitet och samh?lle. G?teborg. Halliday, M.A.K. 1973: Explorations in the functions of language. London: Edward Arnold. Halliday, M.A.K. 1978: Language as social semiotic: the social interpretation of language and meaning. London: Edward Arnold. Halliday, M.A.K. & Hasan, Ruyaiya: 1989/1985: Language, context and text: aspects of language in a social semiotic perspective. Oxford m.fl.: Oxford University Press. 35 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Hauptmeier, Helmut 1987: ?Sketches of theories of genre?. I: Poetics, 16, s. 397?430. Hellspong, Lennart & Ledin, Per 1997: V?gar genom texten. Lund. (Under utgivning.) Hodge, Robert & Kress, Gunther 1988: Social semiotics. Cambridge & Oxford: Polity Press. Hodge, Robert & Kress, Gunther 1993/1979: Language as ideology. London & New York: Routledge. Johansen, J?rgen Dines & Larsen, Svend Erik 1994: Tegn i bruk. Odense: Amanda. J?rgensen, Nils 1984: ?Svenskans historia ?r dess genrers?: I: Nordlund 5. Institutionen f?r nordiska spr?k. Lunds universitet. Kress, Gunther 1987: ?Genre in a social theory of language: A reply to John Dixon?. I: Reid, I. (red.): The place of genre in learning: current debates, s. 35?45. Deakin University: Centre for Studies in Literary Education. Leckie-Tarry, Helen 1994: ?The specification of a text: register, genre and language teaching?. I: Ghadessy, M. (ed.): Register analysis. Theory and practice, s. 26?42. London & New York: Pinter. Ledin, Per 1994: ?Vem kan man lita p?? Spr?k och makt i EU-debatten?. I: Spr?k och stil, 4, s. 19?63. Ledin, Per 1995: Arbetarnes ?r denna tidning. Textf?r?ndringar i den tidiga socialdemokratiska pressen. Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New Series 20. Longacre, Robert 1983: The grammar of discourse. New York: Plenum Press. Martin, J.R. 1985: "Process and text: two aspects in human semiosis". I: Benson, J.D. & Greaves, W.S. (eds): Systemic perspectives on discourse, 1, s. 248?274. Norwood USA: Ablex. Melander, Bj?rn 1991: Inneh?llsm?nster i svenska facktexter. Skrifter utgivna av institutionen f?r nordiska spr?k 28. Uppsala universitet. Miller, Carolyn R. 1984: ?Genre as social action?. I: Quaterly Journal of Speech, 70, s. 151?167. Neale, Steve 1990: ?Questions of genre?. I: Screen, 31, s. 45?66. Palmer, Jerry 1990: ?Genrer og medier ? et kort overblik?. I: MedieKultur, 14, s. 5?17. Ryan, Marie-Laure 1981: ?On the why, what and how of generic taxonomy?. I: Poetics, 10, s. 109?126. Schmidt, Siegfrid J. 1987: ?Towards a constructivist theory of media genre?. I: Poetics, 16, s. 371?395. Smith, Edward L. 1985: ?Text type and discourse framework?. I: Text, 5-3, s 229 247. Strand, Hans 1984: Nusvenskt tidningsspr?k. Kvantitativa studier av reportage i mor gon-, kv?lls-och veckopress. Acta Universitatis Stockholmiensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New Series 17. Stockholm. Strand, Hans 1994: ?Korsningar mellan medie- och spr?kforskning?. I: Carlsson, U. m.fl. (red.): Kommunikationens korsningar. M?ten mellan olika traditioner och perspektiv i medieforskningen, s. 85?96. Nordicom. G?teborg. Swales, John 1990: Genre analysis. English in academic and research settings. Cambridge m.fl.: Cambridge University Press. Svensson, Jan 1993: Spr?k och offentlighet. Om spr?kbruksf?r?ndringar i den politiska offentligheten. Lund. 36 Per Ledin Genrebegreppet ? denna version 2001, Studentlitteratur och f?rfattaren Svensson, Jan, Josephson, Olle & Selander, Staffan 1996: Svensk sakprosa ? en projektbeskrivning. Rapport 1 fr?n projektet Svensk sakproisa. Lund. S?derberg, Barbro 1994: ?Saga och Bulla. Fornsvenska genrebeteckningar och medeltida skriftmilj?er?. I: Arkiv f?r nordisk filologi, 109, s. 141?172. Teleman, Ulf 1985: ?Historien och spr?khistorien?. I: Svenskans Beskrivning 15, s. 64?91. Utgiven av All?n, S. m.fl. G?teborg. Teleman, Ulf & Wieselgren, Anne Marie 1970: ABC i stilistik. Malm?. Todorov, Tzvetan 1990: Genres in discourse. Cambridge m.fl.: Cambridge University Press. Vagle, Wenche 1990: Radiospr?ket ? talt eller skrevet? Syntaktiske og pragmatiske tiln?rminger i semiotisk perspektiv. Oslo-studier i spr?kvitenskap 6. Oslo: Novus forlag. Vagle, Wenche, Sandvik, Margareth & Svennevig, Jan 1993: Tekst og kontekst. En innf?ring i tekstlingvistikk og pragmatikk. Oslo: LNU/Cappelen: Wellek, Ren? & Warren, Austin 1967: Litteraturteori. Stockholm. Werlich, Egon 1976: A text grammar of English. Heidelberg: Quelle & Meyer. Westman, Margareta 1974: Bruksprosa. En funktionell stilanalys med kvantitativ metod. Lund. 37